Nyheter

Skriv ut   Dela: Facebook   Twitter

den 22 december 2015

En kvinnlig VDs erfarenheter - vi riskerar att bli osynliga bland kostymerna

En av Murbergets samtidsdokumentationer handlar om kvinnors livsval. Hur har de sett ut? Finns det ett fritt val? Och vilket pris eller vilken ansträngning kräver olika val?

En av de intervjuade kvinnorna har arbetat inom fastighetsbranschen, bland annat som VD för ett bostadsföretag. Ofta fanns enbart män i ledningsfunktionerna.  Hon var också en av få kvinnor som utbildade sig på Handelshögskolan i Stockholm, i slutet av 1950-talet.

En dag formulerade hon sina tankar i ett brev. Brevet är riktat till en ung kvinna som funderar på att söka ett VD-jobb. De erfarenheter brevet bygger på är i samtliga fall självupplevda. Brevet är tänkvärt och går att koppla till den pågående debatten om jämnställdhet.

Skor5

Att vara kvinnlig chef/VD


Hej Elle!

Tack för ditt brev. Dina raka enkla frågor om vad som formar en chef och hur det är att vara en sådan har inspirerat mig till några spontana synpunkter. Jag tror att jag förstår varför du har vänt dig till mig. Du är ju för närvarande ekonomiansvarig i Lägga Rör AB. Företaget är mansdominerat så det förslår. Och er nuvarande VD ska ju snart pensioneras. Jag berättar osorterat.

Du kommer inte alltid att vara omtyckt! Klarar du det? Som VD måste du då och då föreslå och genomföra tuffa åtgärder. Det är ditt VD-ansvar. Då kan du tidvis få personal emot dig.

Du måste hantera grabbigheten i företaget och i branschen. Föreställ dig att veckomötet på måndagmorgon inleds med surr om sporthändelser, jakthistorier och strul med byggjobb på fritidshuset. Bryt! Slå näven i bordet, bokstavligt! Gå till dagordningen, genast och bestämt!

Undvik enkönade konstellationer. Se till att det finns minst två personer av det underrepresenterade könet i olika grupper, till exempel en kvinna utöver dig i den manliga ledningsgruppen. Diskussionsklimatet blir mycket bättre.

Du och jag har ett gemensamt handikapp. Vi är kortväxta. Männen är vanligtvis huvudet högre. Vi riskerar att bli osynliga bland kostymerna. Tänk kompensatoriskt! Tänk konspiratoriskt! Ta på dig ett plagg med tuffa detaljer eller ett smycke som drar blickarna till sig eller fräcka högklackade skor. Du känner dig genast säkrare.

En episod tänker jag tillbaka på med värme. Vi hade årliga konferenser på ett bra ställe, bortsett från att talarstolen var ritad för långa, resliga vikingar. För att mer än mitt huvud skulle ses av åhörarna var jag tvungen att stå på tå. Jag muttrade för mig själv. Vaktmästaren uppsnappade mitt dilemma. Nästa gång hade han snickrat en pall som jag kunde kliva upp på. Det kallar jag Service management.

Du är lågmäld och har en lite blyg framtoning. Läs på om kvinnligt och manligt språk. Ofta gör vi kvinnor endast antydningar, lindar in våra budskap i massor av ord, är oprecisa. Det måste vi jobba bort. När jag tillträdde som VD var en viktig person i företaget som jag aldrig hade träffat, sjukskriven. Efter tre veckor kom han tillbaka från sin sjukskrivning. Vi hälsade förläget på varandra och jag tog mod till mig och bestämde en mötestid. Jag hade bett om ett runt sammanträdesbord. Vid ett rektangulärt bord sätter sig chefen oftast vid kortsidan och markerar därmed onödigt tydligt sin position. Nu satt vi mitt emot varandra vid det runda bordet. Jag sa: "Nu ska vi se varandra i ögonen. Det här ett jobbigt samtal för både dig och mig. Vi måste diskutera din funktion i företaget. Jag sätter värde på dina erfarenheter eftersom du jobbat här länge. Och nu vill jag gå igenom dina kommande arbetsuppgifter." Det här var mitt elddop. Jag försökte vara rak och tydlig. Min första VD-utmaning. Vi jobbade därefter bra tillsammans.

Du frågar i brevet också om vad som formar en chef. Det finns säkert litteratur om det. Läs på om forskarrön. Din fråga har satt myror i huvudet på mig. Jag har aldrig tänkt i de här banorna. Jag är enda-barn och bodde mellan det att jag var 7 till 14 år i storfamilj med mina föräldrar och morföräldrar på en bondgård. Det var långt till jämnåriga kamrater. Fyra vuxnas blickar och uppmaningar påverkade mig nog mycket när jag var i en känslig ålder: "Gå hit, gå dit. Gör det, gör det. Hjälp till!" Jag fick tidigt ta ansvar för djuren och vissa sysslor på gården.

Och i folkskolan var jag ordningsman i klassen år ut och år in - gjorde ren den svarta tavlan mellan lektionerna, hämtade planscher och kartor från kartrummet osv. IOGT-föreningen i byn blev min ungdomsgård. Tidigt kom jag in i styrelsen. Det har jag haft nytta av eftersom jag lärde mig mötesteknik. Sen har det rullat på av bara farten.

Till sist, hör av dig. Jag är nyfiken på dina reflexioner med anledning av mitt svar. Om du söker VD-jobbet och får det (det tror jag att du har stora chanser till!) ställer jag gärna upp som mentor. Jag skulle verkligen uppskatta att få det förtroendeuppdraget. Och dessförinnan fördjupar jag gärna diskussionen om chefsjobb när vi träffas nästa gång.

Vänligen
Kristina


 

Mona Nilsson
Etnolog
Telefon 0611-886 93
Mejl Mana.Nilsson@murberget.se

 

blog comments powered by Disqus
 

Artiklar publiceras även i RSS-form. Du kan prenumerera på innehållet om du har en RSS läsare eller en webläsare som stöder RSS.

Prenumerera (RSS)

Du kan läsa mer om hur prenumeration med RSS fungerar och se fler typer av innehåll publicerade i RSS läs mer på sidan Prenumerera.

Läs mer om att prenumerera